bakåtframåt.blogg.se

Känslan av att kunna sträcka benen rakt ut och ändå inte nå sätet framför. Känslan av att bli serverad 3 rätters inklusive vin på vita dukar. Känslan av att smaka riktig champagne för första gången i sitt liv. På 10 000 meters höjd är det spännande. Overkligt.
Sjukt nog flyger vi buisnessclass, bara det är svårt att förstå. Att samtidigt försöka smälta vad jag gett mig in på, att jag är påväg nu. Går inte. Tittar på en film om en svart 16-åring i Harlem som blir våldtagen av sin pappa och föder hans två barn. Tänker att jag nog har det ganska bra trots allt. Tänker att jag är en rik bortskämd flicka som blir upppassad av flygvärdinnor som knappast kan bli trevligare än såhär. Tänker att de borde få träningsvärk i käkarna av att le så brett.
Undrar om vi är framme snart.

Prick halv åtta på morgonen landar vi i ett monligt Hangzhou. Jag förväntar mig hög luftfuktighet, och det får jag -ännu högre än jag befarat! Känner mig som en ful fisk uppspolad på en strand. Gråter lite och undrar hur jag någonsin ska kunna anpassa mig till denna svårandade luft. Sedan minns jag som så många gånger förr Afrika och att jag faktiskt är kapabel till överlevnad i betydligt svårare väderförhållanden. Men så var jag också starkare då. Just nu verkar det som att det enda jag klarar är att skita stup i kvarten. En fantastiskt otrevlig biverkning av att komma till ett nytt land och samtidigt vara frenetiskt jetlagad. Jag måste erkänna att jag är oerhört stolt att jag ens orkar skriva detta. Faktum är att jag tycker att jag gjort mitt nu.

Imorgon är det måndag. Då ska jag sova, ringa CSN och titta ut genom mitt nya fönster på 17:e våningen.