bakåtframåt.blogg.se

"Grattis.
Hur känns det?"


Faktum är att det faktiskt känns. Denna gången känns det i benen, i ryggen, hjärnan och i hjärtat. En iskall känsla som fyller mig från topp till tå, i samma stund som jag inser siffrornas oundvikliga betydelse. En tvåa och en trea som säger mig att jag åldrats. Att jag, oavsett jag vill det eller inte, blir äldre och måste ta ett steg vidare. Mot en framtid som jag spenderar alldeles för mycket tid åt att spekulera i. Och ändå vet absolut ingenting om.

23 år. Bara 2 år kvar sen är man 25! Det hela känns nästintill overkligt gammalt.
Fast. Födelsedagspresenterna var helt klart suberba. Finns en liten möjlighet att jag nu skulle kunna bekänna att jag hade en ganska fin födelsedag. Även om det spöregnade och jag blev absolut neddränkt påväg hem från jobbet. Och även om en åldersnoja, ålderskris verkar göra sig hemmastadd inom mig. Mamma, John och Emil blev ju bjudna på min fantastiska kycklingsallad och sedan gick vi på bio. Helt vardagligt. Helt och hållet trevligt.

Men kära vänner. Något födelsedagskalas för er blir det då inte! Det hela skulle skapa mer ångest än det skulle ge mig lycka. Trodde nog aldrig att en födelsedag skulle kännas så som den att fylla 23. Men det gör den. Och helt seriöst, även om 30 är det nya 20 - så är det bannemej inte lika roligt att fylla år längre.