När jag blir berörd
Det börjar med biljettkontroll på 8an mot Angered. Insikten av att jag har stor respekt för det auktoritära känns motbjudande. Jag tjuvåker inte.
Det är första gången för mig och jag förstår hur de jobbar nu.
De jobbar i grupp. Merparten är 30-åriga män som liknar vanliga män. I svarta byxor, skor och mössa står/sitter de tysta och låtsas smsa till sin fru.
Men plötsligt händer det.
Svettandes som en gris hör jag min egen puls slå hårt medans jag plockar fram det blå beviset. Så patetiskt rädd för polisen. Eller: en god medborgare.
Men det kan ju inte sluta där.
Jag råkar vara tillräckligt rik för att slippa vara rebell ikväll. Men inte alla kan ha det så, inte ens i Sverige.
På 20 minuter haffar de 6 pers. Samtliga är ungdomar och 4 st ser riktigt riktigt trasiga ut. Det gör mig ledsen och jag tar för några minuter över all deras sorg och funderingar över hur de möjligen ska kunna betala tillbaka.
De 2 andra ser rika ut och de kan ju fan skylla sig själva.
Klockan är 17 på söndagen och jag behöver lätta mitt hjärta nu. Imorgon är en stor dag. HJÄÄLP.
Dessvärre finns det ingen räddning för hopplösa drömmare som mig. Och att jag i min vildaste fantasi kunde tro att en film som denna skulle göra det lättare för mig att sova?
Rebecka har haft ett hårstrå i ögat hela tiden och kan lite grann skylla på det. Men jag gråter utan att skämmas. Inte högt och knappt syns det heller genom mina 3D glasögon. Men vi är berörda så att det gör ont. Vi är små barn som fått sin första julklapp.
Fuck Earth, I want to go live on Pandora.
AVATAR. Så. Jävla. Bra.
