bakåtframåt.blogg.se

Man har inte roligare än man gör sig.

---

Min påskafton börjar i efterlängtat prinskorvsfrosseri.
Dessvärre har jag stekt dem. Påminns vid första tuggan att det ju är rå prinskorv jag gillar. Och tänker tillbaka på alla gånger jag och pappa slukat råa korvar i kör.
Saknar för en stund en familj att fira med.

Kissar sedan nästan på mig av skratt/förtvivlan på bussen till Sanna. 2 supersminkande somaliska tjejer i 16-års åldern sitter bakom mig och fnissar. Den ena knackar mig på ryggen och utbrister: "Ursäktaa, khan ja fo låna din moopil JÄTTESNAPPT?" Jag tänker att jag vill göra en god gärning och säger JA. "Assååå tack! ja tappa den på gräsmatta åh måsti få tag i Rickard!".
Jag överlämnar mobilen och förväntar mig ett snabbt sms till den omtalade. Fnissandet fortsätter och knappandet på min mobil finner inga gränser. Jag vänder mig om men tjejerna verkar inte bry sig om mig längre. Det går säkert 10 minuter och min mobil får flertalet inkommande sms av Rickard. Tillslut blir jag irriterad och kommer på mig själv med att tänka "DAGENS UNGDOM!" och att tjejerna är otacksamma skitungar. Jag vänder mig om och stirrar på dem med mordisk blick tills dem tillslut ser upp från skärmen. Tjejerna tittar på varandra en kort sekund varpå den ena utbrister: "Asssåå är DU ihop med Rickard???!"
Jag har ingen aning om vem Rickard är och jag svarar naturligtvis detsamma. Sträcker fram handen och lyckas tillslut sno tillbaka min egen mobil. Hoppar av och tänker fördomsfullt att afrikaner är bra lustiga.

Väl framme får jag änltigen pusta ut till sällskapet av 4 härliga klasskompisar från gymnasiet. Ellen, Anna, Emma och Sanna(fast hon räknas inte i det facket egentligen). Vi äter grekisk sallad och lyckas dela på EN flaska vitt vin, eftersom Sanna ännu inte investerat i en ny vinöppnare sedan jag och hon för några veckor sedan förstörde den, och rödvinet består av ogenomtränglig kork. Efter sisådaär 20 försök med öppnade av skruv, hammare och tång, knackar Sanna och Anna på hos en granne. Och bingo. Vinet räcker till.
Som vanligt fastnar vi i diskussioner kring menigen med livet, men Ellen lyckas på slutet lätta upp stämingen med en faktiskt mycket rolig lek (se bild ovan). Vi skrattar och har det trevligt, och jag inser att jag har fler goda vänner än jag tror.


Påskafton 2010. Som vanligt ingen fantastiskt häpnadsväckande upplevelse, men ändå helt klart underhållande. Vi får väl konstatera att det kanske inte blir mer spännande än såhär nufötiden. Eller som Sanna sa: "Livet är en enda stor kris. Med några få toppar".




Influensbullen och Steky. SALSA, CUBA NÄSTA SOMMAR?! TOPP!