bakåtframåt.blogg.se

Jag har nedstigit till Hades rike och tänkt att det kanske vore bäst att stanna kvar. Vaknade, trots allt, till toner av fågelkvitter imorse och någon form av vårkänslor. Två timmars total minnesförlust i tentasalen förstörde förunderligt snabbt, och jag inser att jag snart kommer att få uppleva den bittra smaken av ett IG.
Som om det inte vore nog har som vi alla vet askmolnet slagit ner. Det händer ju bara någon gång vart tusende år eller så. Borde kanske utföra en hednisk rit istället för att gråta över att planet till Budapest kanske blir inställt. Men det gör jag inte.

Jag är nämligen bitter. Jag är grinig, trött och jävlig och hatar mitt liv. Förbannad över att jag aldrig bli frisk. Aldrig hittar en plats i denna förunderliga värld.
Samtidigt drömmer jag om fler resor. Jag längtar till Kina och mina föräldrar och jag längtar ännu längre bort än så. Där gräset är grönare.

Men.
Vad spelar det för roll när man knappt orkar gå upp ur sängen?
Jag antar att jag får dricka te och krama någon jag tycker om ett tag till.



Åhhh så söt!